Utbildning i matematik

Politik och jämställdhet

Begreppet jämställdhet innebär flera saker men i Sverige tycks politikerna oftast bara prata om jämställdhet mellan män och kvinnor. Då glömmer de, eller låtsas glömma, att jämställdhet måste uppnås på en mängd olika områden. Inom alla områden där det förekommer diskriminering av olika slag, behöver jämställdheten öka.

I Sverige sker dagligen diskriminering på grundval av kön, etnicitet, religion, sexuell läggning, handikapp och ålder. För alla dessa förfördelade grupper måste graden av jämställdhet öka. När man tittar på alla grupper som på ett eller annat sätt blir diskriminerade är det lätt att tro att den som diskriminerar alla dessa människor är den medelålders, vite, heterosexuelle, normalfungerande och sekuläre mannen. Riktigt så enkelt är det dock inte, däremot är denne man kanske den som har haft tolkningsföreträdet och fått bestämma vad som är diskriminering. Man skulle även kunna lägga till ytterligare några diskrimineringskategorier, nämligen diskriminering utifrån utbildningsnivå, ekonomi och bostadsort – sådan diskriminering förekommer dagligen i vårt samhälle.

Politikerna talar dock mest och tydligast om diskriminering mot kvinnor, och Regeringens jämställdhetsmål siktar endast in sig på jämställdhet mellan könen. Dessa jämställdhetsmål är för närvarande sex till antalet och de går i korthet ut på följande:

  • En jämn fördelning av makt och inflytande
  • Ekonomisk jämställdhet
  • Jämställd utbildning
  • En jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet
  • Jämställd hälsa
  • Mäns våld mot kvinnor ska upphöra

Som synes är det endast det sjätte och sista målet som explicit talar om män och kvinnor. Alla de övriga målen skulle egentligen lika gärna kunna handla om alla de diskriminerade gruppernas möjligheter på arbetsplatser och i samhället. När man läser Regeringens förtydligande kommentarer under delmålen står det dock klart att det hela tiden handlar om förhållandet mellan män och kvinnor. Dessa män och kvinnor är båda cis-personer inom normalvariationen, heterosexuella, medelålders och sekulära, eller möjligen kristna. Alla andra grupper som dagligen utsätts för diskriminering får vänta på sina delmål.

Vad gör Regeringen då konkret? De utnämner en ambassadör för jämställdhet som åker runt i världen och talar om hur bra allt fungerar i Sverige eftersom vi trots allt har jämställdhetsmål. De arbetar för att öka jämställdheten i våra förskolor. De har infört RUT- och ROT-avdrag, som de anser motverkar det ojämställda hemarbetet. Genom att du som skattebetalare kan göra avdrag på till exempel din flyttstädning Enköping anser vissa politiker att jämställdheten har ökat. Nu kan fler anlita proffshjälp för hushållsnära tjänster, och då tänker sig politikern att frun i familjen får städa lite mindre. Skulle politikern undersöka vilka grupper det är som arbetar på dessa företag för hushållsnära tjänster, skulle denne kanske få sig en ögonöppnare. Likadant fungerar de jämställda förskolorna lite si och så. Det har visat sig i undersökningar att den jämställda och genustränade personalen på dessa förskolor fortfarande ber Lisa och Sara att hjälpa till mer med disk och plock, samtidigt som de säger till Pelle och Kalle att de inte ska gråta för ett litet skrubbsårs skull. Tanken med att jämställdheten börjar i förskolan är god, men personalen sitter fortfarande fast i sin stereotypa föreställningsvärld. Jämställdheten måste börja hemma i familjen. Vi föräldrar måste fostra barnen rätt.